resa resa resa
Resfeber. Nej, kanske mer åt RES-ADDICT-hållet. Vet faktiskt inte varför jag blivit en sådan rastlös själ. Jag måste alltid känna att jag är påväg någonstans både i förhållanden, bokstavligt (genom resor) eller inom utbildning. Kan jag aldrig få vila från drömmar!? Hur som helst, passionen jag erhålller för resor är ganska så skön ändå och jag kan knappt vänta tills nästa gång jag får ligga på en strand, under ett parasoll och bara höra vågornas brus. Nej kära vänner, efter att ha levt ett par månader i Mexico börjar man tröttna på solen och särskilt när alla verkligen matar in i din hjärna att du kommer få cancer. Jag vill bara vara nära havet, nära naturen och den fuktiga luften. Nära ett dansgolv mitt ute i beachen fullproppat med lyckliga själar som precis som jag, känner att de funnit sin plats i livet. Där.
Oj oj, jag drömmer mig bort för lätt. Det finns så möjligheter och om nu jorden går under 2012 så skulle man ju vilja hinna med en hel del inte sant? När jag säger ordet sydamerika så smakar det liksom gott i munnen. Det känns som att äta något riktigt gott och kryddigt men samtidigt som en riktigt smarrig karamell. När jag smakar på ordet Mexico känns det som om jag färdas tillbaka till 3e Mars då jag och Johanna för första gången satte foten på Sayulitas mark. Tänk att vi DIREKT kände att vi ville bo där någon gång. Då hade vi inte ens träffat människorna!
Ja, det finns mycket mer att säga men jag önskar att alla får besöka alla dessa platser någon gång istället för att höra det ifrån mig, för ALLAS intryck är olika. De intryck vi fick var iallafall magiska.
Konstigt nog, även om jag med all energi i hela universum vill iväg till syd/centralamerika så vill jag väldigt, väldigt gärna hem också. Jag saknar mig familj så det svider i hjärtat, mina kompisar varav några jag inte ens träffat sedan studenten (!!!!!!), saknar att prata med folk som jag inte behöver förklara allt för, utan som redan vet hur allt ligger till och känner mig. Saknar att kunna springa 7 km (ensam) ute i naturen med min iphone och inte behöva tänka på att gamla gubbar visslar efter en hela tiden. Slippa rädslan över att kanske bli kidnappad.
Jag saknar chips och dipp (!!) och mysiga pizzakvällar med film och svenskt lösgodis. Och vinkvällar med tjejerna. Åh, nu när jag skriver detta så saknar jag det ännu mer.
Man tröttnar på att bo i en mega-super-stor förorenad huvudstad utan vänner efter ett tag. Hur flott man än lever.Så mitt största tips till er som flyttar utomlands ... Flytta till ett ställe där ni antingen känner folk redan eller typ till kustställen där det finns roljans på folk (turister och folk som flyttar dit i säsonger). Det är svårt att skapa sig ett helt kontaktnät bara sådär i en enorm stad.
Aja, 2 månader återstår och de kommer snabbt passera. Jag vill definitivt inte åka hem NU men längtan och saknaden känns kan jag lova, och när dagen är inne kommer det att kännas helt rätt. Jag kommer ju tillbaka ;)
Magen är bättre nu och någon magsjuka var det inte. Dock har jag lite svårt att äta utan att få kramp och den kurrar sjukt högt hela tiden vilket gör det hela lite pinsamt. Men det går över! I'm a fighter.
Ikväll gick jag och Annette på bio och såg "unlimited" (rätta mig om jag har fel) med Bradley Cooper. Så jäkla bra film! Om ni gillade inception så kommer ni älska denna. Man blir en aning sugen på denna "drog" filmen handlar om. Ni kommer förstå när ni ser den. Oj oj så bra. Jag har börjar älska Bradley Cooper på sistone, han är en så duktig skådespelare. Creds to him!
Nu ska jag hoppa i säng. Godnatt! fortsätt med era fina liv så hörs vi snart!
Oj oj, jag drömmer mig bort för lätt. Det finns så möjligheter och om nu jorden går under 2012 så skulle man ju vilja hinna med en hel del inte sant? När jag säger ordet sydamerika så smakar det liksom gott i munnen. Det känns som att äta något riktigt gott och kryddigt men samtidigt som en riktigt smarrig karamell. När jag smakar på ordet Mexico känns det som om jag färdas tillbaka till 3e Mars då jag och Johanna för första gången satte foten på Sayulitas mark. Tänk att vi DIREKT kände att vi ville bo där någon gång. Då hade vi inte ens träffat människorna!
Ja, det finns mycket mer att säga men jag önskar att alla får besöka alla dessa platser någon gång istället för att höra det ifrån mig, för ALLAS intryck är olika. De intryck vi fick var iallafall magiska.
Konstigt nog, även om jag med all energi i hela universum vill iväg till syd/centralamerika så vill jag väldigt, väldigt gärna hem också. Jag saknar mig familj så det svider i hjärtat, mina kompisar varav några jag inte ens träffat sedan studenten (!!!!!!), saknar att prata med folk som jag inte behöver förklara allt för, utan som redan vet hur allt ligger till och känner mig. Saknar att kunna springa 7 km (ensam) ute i naturen med min iphone och inte behöva tänka på att gamla gubbar visslar efter en hela tiden. Slippa rädslan över att kanske bli kidnappad.
Jag saknar chips och dipp (!!) och mysiga pizzakvällar med film och svenskt lösgodis. Och vinkvällar med tjejerna. Åh, nu när jag skriver detta så saknar jag det ännu mer.
Man tröttnar på att bo i en mega-super-stor förorenad huvudstad utan vänner efter ett tag. Hur flott man än lever.Så mitt största tips till er som flyttar utomlands ... Flytta till ett ställe där ni antingen känner folk redan eller typ till kustställen där det finns roljans på folk (turister och folk som flyttar dit i säsonger). Det är svårt att skapa sig ett helt kontaktnät bara sådär i en enorm stad.
Aja, 2 månader återstår och de kommer snabbt passera. Jag vill definitivt inte åka hem NU men längtan och saknaden känns kan jag lova, och när dagen är inne kommer det att kännas helt rätt. Jag kommer ju tillbaka ;)
Magen är bättre nu och någon magsjuka var det inte. Dock har jag lite svårt att äta utan att få kramp och den kurrar sjukt högt hela tiden vilket gör det hela lite pinsamt. Men det går över! I'm a fighter.
Ikväll gick jag och Annette på bio och såg "unlimited" (rätta mig om jag har fel) med Bradley Cooper. Så jäkla bra film! Om ni gillade inception så kommer ni älska denna. Man blir en aning sugen på denna "drog" filmen handlar om. Ni kommer förstå när ni ser den. Oj oj så bra. Jag har börjar älska Bradley Cooper på sistone, han är en så duktig skådespelare. Creds to him!
Nu ska jag hoppa i säng. Godnatt! fortsätt med era fina liv så hörs vi snart!
Kommentarer
Postat av: NANCY GRANE
Y a proósito de soñar: "Nunca desistas de tus sueños sino que, busca el mejor camino hacia ellos y recuerda que la posibilidad de realizar un sueño es lo que le da mayor sentído a nuestra existencia"
Puss o kram
Trackback
