ljuva regniga morgon
så, however. nu sitter jag här iallafall en kopp cinnamon te och njuter. det spöregnar ute (det är regn/orkanperiod) och det gör det ännu mer tillåtet att bara ta det lugnt en morgon som denna. om cirkus en timme kommer marie förbi och åker med mig till frissan för att klippa av lite slitna hår och därefter fixa naglarna. nu fick jag precis ett sms från posten också (i sverige) om att mitt nellypaket har kommit! wehoooo. det är två par mikket snigga skor som ligger och väntar på mig.
så var det det där om kameran också. jag har riktigt svårt att bestämma mig! om jag ska slå till på en systemkamera denna gång "Canon EOS100D" eller en kompakt kamera (men som är SJUUUKT BRA) "Canon power shot G12". Båda kostar ungefäär lika mycket, kompakt kameran är något dyrare. Men vad tycker ni? har alltid velat ha system men samtidgit är jag en väldigt enkel (och något lat) människa som föredrar att få allt
serverat i samma manick. samtidigt vill jag ju att det ska vara bra grejor.
hmm..
o så sist men absolut inte minst - peace and love festivalen.
det här är mina måsten :
onsdag : Lykke Li, Kings of Leon och JJ
torsdag: Veronica Maggio, M.I.A och The Ark.
fredag : Jessie J och The strokes
lördag : Bob Dylan, Håkan och Mando Diao.
Sen vill jag se mindre band också men jag orkar inte skriva ner dom här & nu. ´Så hittar jag inte timbuktus speltid heller så det får letas upp...
VI SES DÄR
Ett minne värt att spara!
Tänk.
Idag är det exakt ett år sedan vi tog studenten. Exakt ett år sedan jag svettigt promenerade in till stan för att hemma hos vår lärare Fredrik fira examensdagen med en flaska champagne och utsökt frukost, tillsammans med min klass. Det sjöngs, det gräts, det pratades minnen, det skrattade och förväntningarna på dagen gick som ett sus genom Fredriks mysigt inredda lägenhet. Jeanette delade ut halsband med en träpärla på till varje elev. Varje träpärla var speciell, precis som varje elev och vi visste att detta skulle bli en minnesvärd dag. Det blev det.
Jag minns bussfärden upp till skolan. Jag minns hur det ekade i min tomma mage (trots frukosten) och hur det kittlades i hela kroppen av nervositet, glädje och spänning. I klassrummet hölls det tal, vi kramades och fikade för att sedan springa ut och ställa oss på den lilla scen, som Fredrik pratat om så många gånger - scenen där vi tog farväl av de tre fantastiska år vi fått erfara på haraldsbogymnasiet i Falun. Efter vistelsen på lilla scenen blev tiden knapp och minnena många. Vi färdades på flaket med hög, intern musik och skrek för glatta livet. Vi skrek ut så många känslor vi kunde och för några minuter kände jag den klassiska, men också otroliga känslan "INGET SPELAR NÅGON ROLL, BARA NUET". Jag drack några öl och gladdes åt allt studentstök.
Studentparaden på stan var magisk men framkallade också mycket kissnöd och lika bra var studentmottagningen. Kvällen spenderades med musikmagik i Elin Sjödéns trädgård och inte en enda gång kom jag på mig själv med att inte le, och om det så förekom ledsna miner så var det bara av den saknad jag visste skulle komma till mig efter all fest. Natten blev lång och underbar. Jag levde på adrenalinet från studentdagen hela sommaren och ler även nu med hela ansiktet när jag tittar igenom bilderna och tänker på alla moment.
Jag önskar nu er alla som tar studenten just IDAG att ni får den grymmaste dagen någonsin och tar vara på känslan i studens hetta. Det är inte många dagar som kommer likna just denna, för den är unik. Smaka på känslan, spara den någonstans i hjärtat och ta fram den då och då när du känner att du behöver lite adrenalin, hopp och glädje. 
Ja, vad säger man?
HA EN FIN DAG!
fear is just a friend who's misunderstood
men, det är väl ingen nyhet att han är grym.
nu är det bara 3 veckor (minus 2 dagar t.om) tills jag sätter foten på arlanda airport och börjar leva mitt liv som vanligt igen. det enda jag oroar mig för är tiden i falun (i höst) som ska funka som en "tjäna-ihop-pengar" tid, eftersom jag alltid vill göra något produktivt så vet jag inte hur det ska gå om jag bara ska köra en laid back period de månaderna. det kommer krypa i kroppen på mig ... men jag får helt enkelt satsa på nya hobbies eller något. har funderat på : satsa mer på träningen hemma, börja på en akvarellkurs, bokklubb (hehe?), kvällskurs i portugisiska eller mer avancerad franska, ta upp streetdance igen, starta något musikprojekt, spela in etc... kan nog komma på ett eller flera sätt att vara produktiv på, i do hope. sen är det dags att röra på asset igen och bege mig mot nya miljöer.
jag hatar att min hjärna är så svår att kontrollera. den har fått för sig att jag lever i 10 år till och måste hinna med precis ALLT inom den tiden. ni vet, plugg,resor jorden runt, pojkvän, lya, barn, hund. blabla. wtf? jag kanske inte ens vill ha barn liksom? eller pojkvän för den delen .. måste börja meditera så att min kropp kan fatta att den förhoppningsvis får leva 70 år till minst och inte behöver stressa så inåt.
mindfullnes yohanna. mindfullnes.
btw. portugalresa i sommar är bokad 1 vecka med favoritkusinen. ska bli GRYMT!
surf, sol och avkoppling.
ett och annat
jag var på spa i måndags för att ta hand om min utsatta hy som mår rätt kasst efter all stress och förorening här i storstaden. det var rätt skönt att bli ompysslad men den behandlingen jag tänkte genomgå i 4 veckor skulle kosta mig 5 000 pesos så jag funderar på att skippa den, göra något eget och köpa en kamera för pengarna istället. eller? efter hur de färgade mitt hår här för någon månad sen så vet jag inte om jag litar på NÅGON gällande skönhet. väntar nog hellre tills svensk mark.
inatt drömde jag att jag åt lösgodis i sverige och att jag hade 1 dag på mig att proppa i mig all svensk mat jag kunde haha. sjukt! men ja, jag hade INTE tackat nej till kaviar och knäckebröd just nu.. jummmy!
vad mer.. på söndag ska jag åka turistbuss inne i stan och för en gångs skull se mexico city ur ett äkta turistperspektiv! nice. på eftermiddagen där ska vi på föreläsning med han "Nick Vujicic" som flddes utan armar och ben. ska bli riktigt intressant!
denne man har mer livspassion än miljontals andra och istället för att se sitt handikapp som ett hinder,
ser han det som en frihet. det kan finnas ett och annat att lära utav denne. på bilden besöker han ett barnhem i afrika.
